Blunda och lyssna till hjärtslagen
Då var det dags för en längre uppdatering och info om hur våra bebisar hittade ut.
Vi åkte in på onsdagen som det var sagt för att kolla om hinnsvepningen hade gjort någon verkan, men det hade inte förändrats något. Så då beslöt läkaren att vi skulle komma tillbaka till kvällen för att få gele för att se om det hände något där. Väl inne på kvällen så fick jag gele och sedan fick vi sova kvar över natten om något skulle hända.
På morgonen gjorde dom en undersökning och såg att det inte skett någon skillnad så då beslutade dom att ta hål på pojkens hinna. Först fick jag duscha och hoppa i de snygga förlossningskläderna, så läcker var jag ;-)
Efter det kom läkaren in och tog hål på hinnan och satte fast en elektrod på pojkens huvud för att följa hans hjärtljud. Sedan fick jag ha en ctg på magen för att följa flickans hjärtljud och en värkdosa. Ingenting hände så efter en timme satte dom dit värkstimulerande dropp och två timmar senare satte värkarna igång, ordenligt!!
Jag började förloppet utan någon bedövning och andas så fint igenom värkarna men efter två timmar orkade jag inte mer så då åkte lustgasen fram. Jag har svårt för lustgasen för jag får lite panik känsla av att både ha ont och vara snurrig i kolan samtidigt...hehe.. Efter en timme fick jag riktig panik o blev rädd eftersom det skulle komma två, det gjorde ondare o ondare och jag bara grät, skrek o andades lustgas. Jimmy sa åt dom att sätta epidural bedövning så jag fick lugna ner mig.. Tur att dom gjorde som han sa för det var så skönt att få den o bara få lägga sig ner och vila lite innan det skulle ske. Jag vilade o Jimmy andades lustgas för lugna sig, han var också otroligt nervös och tyckte det var jobbigt att se mig få sån panik. Men Jimmy är verkligen den som är bäst på att få mig lugn igen och hjälpa mig när det verkligen gäller så då fick ju jag återgälda honom o ge han lite lustgas :-)
Efter en stunds vilande så kom natt personalen så då fick jag en ny barnmorska vilket var super kul för det visade sig vara samma person som har gjort alla ultraljud på bebisarna och följt hela utvecklingen. Så hon sa att nu fixar vi ut dom så att jag får följa hela förloppet med dom! Hon höjde upp värkstimulerande medlet och en halvtimme senare undersökte hon mig och sa att jag var helt öppen och att det var ett huvud som var på väg ut.
Okej att vi hade blivit förvarnade att det skulle vara mycke folk med i rummet när det skulle ske men det var ju jätte mycke folk! En överläkare, en läkare, en barnmorska, två undersköterskor och två personer till, men Jimmy tog för sig så att han fick plats vid mig för full stöttning!
Sedan drog krystvärkarna igång och jag krystade sex gånger så kom min lilla pojke ut, han skrek för glatta livet och jag bara grät av lycka när jag fick honom till bröstet. Jag var så fokuserad på honom så jag märkte inte hur överläkaren tryckte och hängde på min mage för att få flickan i fixeringsläge, de andra kollade flickans hjärtljud, tog hål på hennes hinna och satte dit en elektrod. Sedan kom det fler krystvärkar så då krystade jag tre gånger till så kom min lilla flicka ut, hon skrek inte och det var väldigt mycket blod tyckte jag. Men inom ett par sekunder så skrek även hon till högt och jag bara grät ännu mer när jag låg med båda mina bebisar på bröstet och tittade på en väldigt stolt pappa som stod bredvid.
Efteråt undersökte dom mig och såg att jag inte spruckit någonting och inte heller fått några bristningar eller ärr, dom sa att jag var skapt för att föda barn. Men nu är det färdig skapt för vår del..haha..
Agnes
Kom: 22:53
Vikt: 2375g
Längd: 47cm
Andi
Kom: 22:44
Vikt: 3245g
Längd: 50cm
Fler uppdateringar om hur våra dagar är och vilka framsteg vi gör kommer givetvis att komma, men de kanske inte kommer med samma mellanrum nu när man inte har lika mycket tid till datorn..hehe.. Men lite smått o gott ska nog hinna skriva om :-)
//Världens lyckligaste 3 barns mamma!
Vi åkte in på onsdagen som det var sagt för att kolla om hinnsvepningen hade gjort någon verkan, men det hade inte förändrats något. Så då beslöt läkaren att vi skulle komma tillbaka till kvällen för att få gele för att se om det hände något där. Väl inne på kvällen så fick jag gele och sedan fick vi sova kvar över natten om något skulle hända.
På morgonen gjorde dom en undersökning och såg att det inte skett någon skillnad så då beslutade dom att ta hål på pojkens hinna. Först fick jag duscha och hoppa i de snygga förlossningskläderna, så läcker var jag ;-)
Efter det kom läkaren in och tog hål på hinnan och satte fast en elektrod på pojkens huvud för att följa hans hjärtljud. Sedan fick jag ha en ctg på magen för att följa flickans hjärtljud och en värkdosa. Ingenting hände så efter en timme satte dom dit värkstimulerande dropp och två timmar senare satte värkarna igång, ordenligt!!
Jag började förloppet utan någon bedövning och andas så fint igenom värkarna men efter två timmar orkade jag inte mer så då åkte lustgasen fram. Jag har svårt för lustgasen för jag får lite panik känsla av att både ha ont och vara snurrig i kolan samtidigt...hehe.. Efter en timme fick jag riktig panik o blev rädd eftersom det skulle komma två, det gjorde ondare o ondare och jag bara grät, skrek o andades lustgas. Jimmy sa åt dom att sätta epidural bedövning så jag fick lugna ner mig.. Tur att dom gjorde som han sa för det var så skönt att få den o bara få lägga sig ner och vila lite innan det skulle ske. Jag vilade o Jimmy andades lustgas för lugna sig, han var också otroligt nervös och tyckte det var jobbigt att se mig få sån panik. Men Jimmy är verkligen den som är bäst på att få mig lugn igen och hjälpa mig när det verkligen gäller så då fick ju jag återgälda honom o ge han lite lustgas :-)
Efter en stunds vilande så kom natt personalen så då fick jag en ny barnmorska vilket var super kul för det visade sig vara samma person som har gjort alla ultraljud på bebisarna och följt hela utvecklingen. Så hon sa att nu fixar vi ut dom så att jag får följa hela förloppet med dom! Hon höjde upp värkstimulerande medlet och en halvtimme senare undersökte hon mig och sa att jag var helt öppen och att det var ett huvud som var på väg ut.
Okej att vi hade blivit förvarnade att det skulle vara mycke folk med i rummet när det skulle ske men det var ju jätte mycke folk! En överläkare, en läkare, en barnmorska, två undersköterskor och två personer till, men Jimmy tog för sig så att han fick plats vid mig för full stöttning!
Sedan drog krystvärkarna igång och jag krystade sex gånger så kom min lilla pojke ut, han skrek för glatta livet och jag bara grät av lycka när jag fick honom till bröstet. Jag var så fokuserad på honom så jag märkte inte hur överläkaren tryckte och hängde på min mage för att få flickan i fixeringsläge, de andra kollade flickans hjärtljud, tog hål på hennes hinna och satte dit en elektrod. Sedan kom det fler krystvärkar så då krystade jag tre gånger till så kom min lilla flicka ut, hon skrek inte och det var väldigt mycket blod tyckte jag. Men inom ett par sekunder så skrek även hon till högt och jag bara grät ännu mer när jag låg med båda mina bebisar på bröstet och tittade på en väldigt stolt pappa som stod bredvid.
Efteråt undersökte dom mig och såg att jag inte spruckit någonting och inte heller fått några bristningar eller ärr, dom sa att jag var skapt för att föda barn. Men nu är det färdig skapt för vår del..haha..
Agnes
Kom: 22:53
Vikt: 2375g
Längd: 47cm
Andi
Kom: 22:44
Vikt: 3245g
Längd: 50cm
Fler uppdateringar om hur våra dagar är och vilka framsteg vi gör kommer givetvis att komma, men de kanske inte kommer med samma mellanrum nu när man inte har lika mycket tid till datorn..hehe.. Men lite smått o gott ska nog hinna skriva om :-)
//Världens lyckligaste 3 barns mamma!
Kommentarer
Postat av: sargit
Så söta de är och vilka fina namn ni valt :)
Tack för att du delade med dig av din förlossningsberättelse.
Hur mycket för tidigt kom dem?
Grattis igen!
kram
Postat av: Annica
Tack så mycket!
Kände att det var bra att skriva berättelsen här, dels för att dela med mig till andra men även för att mina nära o kära kan läsa här istället för att jag ska återberätta samma story flera gånger..hehe
Dom är födda i vecka 36 plus 3.
Postat av: Madde
Härligt jobbat tjejen. Ett stort grattis till dina underbara små änglar=) Så skönt att det gick bra. Hoppas hela familjen mår bra och hälsa grattis till den stolta storasysten oxå. Önskar er all lycka=)
Kram madde med familj
Trackback
