Bättringsvägen
Nu är tösen fullt frisk och redo för dagis imorron, härligt! Även jag känner mig mycke bättre nu, lite matt i kroppen bara men det blir jobb imorron! Kan inte ligga hemma längre nu, jobbhögen bara växer så nu är det dags att ta tag i den och skoj blir det. Jag blir alldeles för rastlös av att ligga hemma sjuk.
Jag har som vanligt tänkt för mycke nu när man ligger hemma såhär... Varför ska det vara så svårt för folk att berätta om sina fel och brister? Känns som om det har blivit "poppis" att man alltid ska säga att livet är kanon, och att man mår utmärkt och familjelivet är så fint och härligt. Precis som om det vore en tävling vem som har lyckats bäst med sitt förhållande eller sin ekonomi eller sin barnuppfostran eller något annat.
Varför ska det vara så att folk inte vågar eller kan berätta sanningen? Att man har bråkat med mannen, eller fått för lite lön eller att det faktiskt är jobbigt att uppfostra barn. Alla går igenom samma sak men ingen vågar prata om det öppet för då har man inte "lyckats" enligt samhällets krav och folks tankar. Vill vi verkligen att det ska utvecklas så? Är det inte meningen att man som vänner eller familjmedlemmar ställer upp för varandra i allt och inte gottar sig i andras problem.
Ja, det var iaf en funderare från min sida..
Ett kom ihåg: Ta hand om varandra innan det är försent.
That's all!
/Annica
Kommentarer
Trackback
