Tummen ner

Nu sitter jag här o frustrationen växer samtidigt som tårarna rullar nerför kinderna...

Då var det alltså dags för min andra gång att bryta ihop sen jag fick tvillingarna, känns hela tiden som att jag inte räcker till.. Tvillingarna skriker i varsin babysitter som jag samtidigt vaggar, stora tösen vill pyssla o gråter när jag inte har tid. Jag försöker att tillfredställa alla men det går inte!! Vill att tvillingarna ska vara glada o nöjda där dom sitter o tösen kan pyssla själv en stund så jag kan få klart maten, men ne...

Efter två timmars skrikande från tvillingarna blir det för mycket för mig, vill bara sätta mig i bilen o sätta på stereon på högsta volym o åka runt tills jag blir lugn igen o får ny energi. Men jag kan inte åka nånstans för Jimmy är inte hemma... Jag kan inte gå o bada o tända ljus för jag har fått min första mens sen innan gravidieten...

Så jag sitter här framför datorn o skriver av mig istället medans jag vaggar tvillingarna med fötterna o jennie pusslar bredvid o grytan står o puttrar i köket, samtidigt som vi lyssnar på lugn musik...

Jag vill inte ha det så här jag vill ha lugna o nöjda barn, iaf när jag är själv hemma med alla tre... Dom är ju faktiskt lugna o snälla den största delen av tiden, men denna helg har alla tre varit gnälliga o bråkiga och nu på söndagskvällen tar mitt tålamod slut... Trodde dessutom att Jimmy skulle vara hemma vid fyra tiden men han sitter fast i en bilkö på väg hem från sthlm... Typiskt!!!

Ne nu ska jag väl återgå till min gnälliga familj, men först ska jag gå o badda ansiktet med kallt vatten o ta en alvedon för att orka med resterande två timmarna innan dom sover för natten!

Hoppas att nästa inlägg blir lite gladare!

Om det är någon som har tips på vad jag kan göra när tålamodet brister och frustrationen ökar så får ni gärna skriva en kommentar alla tips är bra tips!


Kommentarer
Postat av: sargit

Jag kan inte säga att jag vet hur du känner det då vi inte haft ett äldre barn att ta hand om också förutom de små.

Men kan känna igen känslan av frustration när inget verkar hjälpa och barnen bara skriker.

Ibland går det inte att göra annat än bara stänga av, låta barnen skrika och gå ut till ett annat rum (självklart då man har barnen på säkert ställe så de inte ramlar m.m.).

Ibland la jag mig ner i vår säng med ett barn på varje sida och hyssjade dem samtidigt som jag sjöng alla sånger jag kunde komma på.

Som tur är så förträngs minnet av de jobbiga tiderna och idag kommer jag inte ihåg om de var många eller ej, kommer bara ihåg känslan av frustration.

Att köra barnen i barnvagnen verkade lugna dem också, promenad eller bara fram och tillbaka i hallen.

Ofta har man försökt det här med att räkna till tio, långsamt, med blandad resultat ;)

Lycka till att hitta det som fungerar med dina barn och dig.

Styrkekramar

2011-01-23 @ 23:14:26
URL: http://www.sargitochmp.blogspot.com.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0