headupandfeetsdown

Om två dagar är tvillingarna två månader... Och jag har inte riktigt hunnit med att mysa med någon av dom ännu :( Det jobbigaste med att ha tvillingar är att man aldrig får tiden att sova middag tillsammans eller ligga i soffan o mysa. Att få hålla sin bebis i famnen och mysa i soffan är ju så mysigt, men ne då skriker den andra och vill ha uppmärksamhet eller så får man skuldkänslor för att den andra får ligga själv.

Den stora tösen och jag har alltid haft flera mysstunder i veckan ända sen hon föddes. Innan tvillingarna kom så hade vi minst en myskväll i veckan bara hon o jag, när vi badade, målade naglarna och tittade på bolibompa o mös i soffan. Sedan hade vi en myskväll på lördagar med Jimmy vilket vi fortfarande har, men jag saknar vår egen myskväll som vi hade förut. Nu är ju tvillingarna fullt vakna mellan fyra o sju o väldigt krävande så jag är helt slut kl sju så då får alla barn lägga sig så att jag får egen tid för att orka med nästa dag.

Är det så här körigt hela tiden och är det meningen? Eller ska jag ändra på något för att hinna med det jag vill eller får jag helt enkelt ge upp min saknad efter myskvällar med mina barn.

Jag måste skicka en hälsning till de människor som hjälper mig med ungarna, det värmer jätte mycket att ni vill vara här på kvällarna o hålla mig sällskap o kanske en bebis i famnen. Som sagt, mellan fyra o sju är den jobbigaste tiden då båda vill ha uppmärksamhet samtidigt som dagens middag ska fixas och stora tösen ska få sin tid.

Ne nu ska jag slänga mig i soffan o glo på tv en stund sen blir det sängen, tidigt som vanligt då ögonen går i kors.

Längtar till lördag då mannen är hemma igen och kan hjälpa till och ge mig en värmande kram!